lördag 27 mars 2021 - 16:00
Musikaliska Stora salen
Direktsänds gratis på webben
Mathias Karlsen Björnstad, sopransaxofon
Jörgen Pettersson, altsaxofon
Theo Hillborg, tenorsaxofon
Linn Persson, barytonsaxofon
Martin Sturfält, piano
Gunnar Bucht (1927): Solar plexus, uruppförande (2020)
Henrik Strindberg (1954): 2 Pianos (1993)
Karin Rehnqvist (1957): Tiden ropar på dig – tre körer till dikter av Harry Martinson
1. Världsklockan (2013)
2. Natt, uruppförande (2021)
3. Hårt åskväder, uruppförande (2021)
Matthew Peterson (1984): In the Beginning, uruppförande
Tre uruppföranden av tre generationer svenska tonsättare. Gunnar Buchts Solar plexus för saxofonkvartett och två flyglar börjar, som titeln antyder, med ett musikaliskt slag i magen. Efterhand blir musiken dock mer eftertänksam till uttrycket, men först efter ytterligare några vilda och våldsamma attacker. En av centralgestalterna i svensk konstmusik återkommer – med besked!
Karin Rehnqvist tonsatte Harry Martinsons dikt Världsklockan för åtta år sedan. ”Den är som gjord för att tonsättas för just cello och kör” skrev hon själv. Nu har den fått sällskap av ytterligare två tonsättningar utav dikter hämtade från samma diktsamling som den första: Dikter om ljus och mörker från 1971. Den fullständiga sviten Tiden ropar på dig för blandad kör, cello och piano får här sitt uruppförande.
Matthew Petersons In the Beginning är tillägnad minnet av Sven-David Sandström, som var Matthews lärare i komposition på universitetet i Indiana. Texten, hämtad ur Johannesevangeliet, vittnar om ljusets seger över mörkret. Musikaliskt hyllar tonsättaren sin gamle lärare genom att sammanfatta två viktiga aspekter av Sven-Davids musik som inspirerat honom: det omsorgsfulla hantverket och det känslomässiga djupet.
Henrik Strindberg inspirerades till 2 Pianos av att han sökte information om hur vi förstår musik när vi lyssnar på den. I detta stycke prövar han en idé om att vi förstår musik genom att känna igen mönster. Styckets material presenteras först i en serie variationer, innan musikens sammanhang slutligen bryts sönder. Men då känner lyssnaren förhoppningsvis fortfarande igen byggstenarna, och kan följa med i det kaotiska skeendet.